Nu kör vi!

Aj, aj, aj.
Onsdag morgon och jag får rulla ur sängen då träningsvärken slagit till med full kraft i hela ryggen. Då jag idag ska leda tre pass så kan det bli en mycket intressant dag. Vad är det då som föranleder denna träningsvärk?

På sin plats att göra en resumé.

Sedan vi drog igång nu i höst har vi förmånen att ha en kunnig personlig träningscoach på Friskis&Svettis Höör/Hörby i form av Detlef. Som ny verksamhetsledare ville jag så klart testa detta och få hjälp att hitta nya utmaningar i träningen, sätta upp konkreta mål och lyckas med dem.

Vad är då mitt mål med denna kommande träning?
1) Milen under 50 minuter i maj samt
2) Klara en Triathlon nästa sommar med sträckorna 1500 m simning, 40 km cykling och 10 km löpning inom rimlig tid (vad det skulle vara får jag lov att återkomma till)

Så då var det sagt så nu är det upp till bevis! Sagt och gjort, jag bokade in en tid och i måndags var det dags för vårt första träningspass. Det första passet gick ut på att göra maxtester, det vill säga, se hur mycket jag orkar i en repetion i olika övningar samt ett konditionstest. Detta för att ha utgångsvärden för att sedan kunna jämföra med. Efter en bra uppvärmning var det tid för testerna. De övningar jag fick ge mig på var; knäböj, bänkpress samt marklyft. Har aldrig tidigare gjort något likande så det var med skräckblandad förtjusning som jag såg hur Detlef lastade på stången med diverse färgglada (läs tunga) vikter. Sedan var det bara till att ta i. Efter vissa justeringar och en trött Lotta kom vi fram till att mitt max var följande; knäböj 81 kg, bänkpress 63 kg och marklyft 90 kg.

Sedan var det bara konditionstestet kvar. I mitt stilla sinne tänkte jag att bara det inte blir roddmaskinen så kommer det nog gå okej. Roddmaskinen är en maskin som jag alltid försöker hålla mig så långt borta från som möjligt av någon anledning. Gissa vilken maskin det blev, just det - rodden. Detlef meddelade att testet skulle hålla på i fyra minuter och det kändes som en överkomlig tid men oj vad trött och svettig man kan bli på fyra minuter. Som tur var fanns Detlef hela tiden vid min sida med peppande kommentarer och motiverande tillrop. När tiden var ute (undrar om inte klockan på maskinen går lite långsamt) så hade jag i alla fall tagit mig 1042 meter. Enligt de tabeller som Detlef har tillgång till innebär det att min kondition är precis under utmärkt nivån för min åldersgrupp, och tävlingsmänniska som jag är så ser jag här genast en utvecklingspotential. Efter dessa tester kan man lugnt säga att jag var mycket trött och Vippe i receptionen tittade lite oroligt på mig och undrade om jag mådde bra. Och det är klart att jag gör, finns det något härligare än att ta ut sig fullständigt??