Krokig landsväg

Igår var det åter upp på sadlen. Åter i sällskap av min man. Han kan, av förklarliga skäl, cykelturerna så  mycket bättre än jag då han har minst 100 gånger fler timmar på sadeln än jag. (Detta är kanske ännu inte så svårt att ha då jag väl nu kommit upp i drygt fem timmar men ändå). Ni som var ute igår vet att vi hade ännu en vacker höstdag och den njöt jag av i fulla drag. Den enda smolken i glädjebägare (det var inte igår man använde det uttrycket) var att min ända helt klart inte är gjord för att sitta på en cykelsadel men den smärtan tänker jag ignorera. Förr eller senare så fattar väl även den kroppsdelen att det är kul att susa fram på krokiga, backiga landsvägar runt omkring Höör.