Under den gångna veckan är det detta jag tillsammans med min familj har ägnat mig åt. Vi har varit i Österrike/Kitzbühel. Det har varit mycket snö och riktigt härlig åkning. (Så mycket som möjligt utanför pisten). Nytt för i år var att även jag fallit till föga och köpt mig en skidhjälm. Ni som läst tidigare inlägg kanske känner igen denna avesion mot hjälm, då det ju även gäller den för cykel. Nåväl. Nu fanns den i alla fall på plats som en liten svamp högs uppe på huvudet och till min stora förvåning så kändes det helt ok.
En annan nyhet för i år var också att man får börja se sig omåkt av de äldsta av syskonbarnen. Märklig och inte helt bekväm känsla men det är bara till att vänja sig är jag rädd. Stilmässigt vinner jag dock fortfarande men jag misstänker att inte heller detta kommer att var länge till. Så jag får passa på att njuta av detta faktum ordentligt!
Träningsmässigt så var det mest låren som fick sig en ordentlig omgång. I början av veckan fick jag även in någon mil längdåkning men sedan fick jag tyvärr åter se mig själv bli nerbrottad av en rejäl förkylning som satte stopp för alla större ansträngningar. Men det var det värt. Heja skidåkningen!
På söndag ska jag åter syssla med en typ av skidåkning men då från soffan genom att se på Vasaloppet. Jag tillhör nämligen inte den tokiga skara som sätter sig på en spincykel och trampar loss i drygt fyra timmar i takt till skidtagen i spåret mellan Sälen och Mora.
