Premiärturen med cykel till jobbet avklarad

I morse var det dags att få på sig hela utrustningen. Så glad jag var att det var idag jag bestämt mig för att cykla och inte igår morse. Fyra grader plus är så mycket behagligare än tre grader minus. det är dessutom så pass ljust att man inte ens behöver lampor. Känns härligt, speciellt då min man tittade avundsjukt på mig när jag gav mig av. 


Då jag insett att min sadel, som fanns på cykeln när jag köpte den, inte är till för kvinnliga underdelar har jag fått låna en lite mer vadderad sadel av min kusin (tack Anja!). Den är en betydligt behagligare känsla nu även om jag nog har lyckats sätta på sadeln så att den lutar snett framåt. Detta fick till följd att det kändes som om jag skulle glida av hela tiden men sådana smådetaljer hindrar inte lyckokänslan. Nu längtar jag att i eftermiddag få cykla hem i solgasset. Hörde på radion att det kunde bli upp emot 20 grader!

Tunga ben

Efter en fantastisk träningsdag igår med ett härligt seniorpass på förmiddagen och sedan ett riktigt tufft skivstångsintervallpass på kvällen är ryggen tyvärr rätt mör idag. Min sjukgymnast var inte helt nöjd med mina förehavanden men förstående som han är förstod han att det är svårt att säga nej till sådana roliga saker. Idag har det blivit en lugn löptur med hunden i det fantastiska vädret. Benen var tunga men det var så otroligt att man var tvungen att ta av sig till kortärmat för att det var så varmt.

Jag har nu även en plan för vilka löplopp jag ska ta. Tanken är att jag den 5 maj ska springa miloppet Springtime i Helsingborg. Detta lopp ska jag mest fokusera på att ta mig igenom men en jämn fart. Den 16 juni sedan tänker jag mig vara i sådan löpform att jag ska satsa på att nå mitt mål och komma under 50 min (hoppet är ju det sista överger människan). Då är det nämligen Malmömilen.

Visst låter det som en bra plan. Hoppas nu ryggen är av samma åsikt.

Jippie!

Sedan jag blev sjuk (detta hemska tråkiga tillstånd) i januari har kroppen inte velat få tillbaka sin energi. Jag har försökt tränat på men det har känts tungt och långsamt i kroppen. Men så igår, när jag fick hoppa in och ta ett skivstångsintervallpass på kvällen, då vår boxledare Emelie var sjuk, så hände det. Jag var grymt nervös innan. Dels för att det var några månader sedan jag körde passet men framför allt för att jag inte var säker på att min kropp skulle orka. Tänk om jag skulle bli tvungen att bryta efter hälften av intervallerna. Skulle inte kännas bra!


Fullproppad med adrenalin gick jag in och höll i passet och det gick hur bra som helst. Jag kom ihåg allt och det kändes LÄTT. Motionärerna gav mig sådan energi och jag kunde ge energi tillbaka till dem och få dem till att ta i ordentligt. Efter passet kände jag mig så lycklig. Tänk vad gruppträningen på Friskis kan göra. Nu ser jag verkligen fram emot torsdagen då jag på förmiddagen har mina härliga seniorer på morgonen och sedan åter ska få köra mitt skivstångsintervall pass då även Emilia är sjuk. Det ska bli så kul och jag känner mig så laddad. Tänk om kroppen äntligen ska vakna till liv igen!!!

Äntligen löpning!

Tänk er en fotbollsplan, den är av grus och det är ca 200 meter runt hela planen.Tänk er 33 varv runt denna plan. Där har ni mitt träningspass med Detlef igår. 


Det var nästan så att man var snurrig i skallen efteråt. Fast det hade man inte riktigt orka att tänka på för jag var helt slut och mycket lycklig. Det var vårens första intervall pass.


Efter uppvärmningen började vi med långa intervaller. 800 m x 6 med en minuts vila emellan. Grusen var mjuk och sugande. Blundade man kunde man för en kort stund stund tänka att man var på en sandstrand och sprang. ( om än en ganska kall strand). Det var tungt och det var jobbigt. Sista varvet på den sista intervallen kändes som om benen var gjorda av bly. Men jag tänkte att jag kommer att klara det här. Nu är det snart slut. 


Trodde jag... När vi gick imål säger Detlef: Nu har du en minuts vila sen kör vi nästa intervalldistans.  ???? Vad menar han, det ville inte riktigt gå in i huvudet, men det var bara till att försöka ladda. Två intervaller på 400 m med 30 sek vila emellan väntade uppenbarligen. Även detta gick och jag orkade till och med en liten spurt på det sista. Nu, tänkte jag, hade ju Detlef fattat att jag var jätte trött så nu var det bara till att ge allt det sista. 


Yeah, right. Så fort vi gått i mål hör jag honom säga. 30 sekunders vila sedan kör vi två 200 metrare. Tunnelseendet började göra sig gällande men det var bara till att bita ihop, springa på och försöka andas. Allt medan Detlef manar på att det kan gå lite snabbare. Efter målgång slänger jag mig på marken för att verkligen markera att nu är jag helt slut (och för att benen inte riktigt ville hålla mig uppe). 


Precis som om det skulle hjälpa. Nejdå, åter hör jag: - 30 sek vila sedan är det dags för ruscher... 
Inom mig manar jag fram en röst som säger: - Pannben Lotta, pannben!!! Och visst pannbenet var tillräckligt tjockt för att även klara av detta. 


När vi sedan tillslut på darriga ben joggar tillbaka till Friskis grälar jag lite på Detlef och tycker att han väl kunde berättat hur mycket vi skulle göra från början för då hade jag kunnat peaca kraften bättre. Detlef tittar då på mig med ett stort leende och säger - Men då hade du ju inte tagit i så mycket från början. Man klarar alltid mer än vad man tror. Sedan lägger han till att det var synd att vi inte haft lite mer tid för hans mål vara att vi skulle köra sex set av varje intervalldistans. Inom mig tackar jag det möte jag har inbokat som gjorde detta omöjligt... men nu har jag ett nytt mål att klara och nu är jag äntligen igång på riktigt med löpningen !

Aj, mina arma underarmar!

Emilia, som är skivstångs och cirkelfysledare hos oss, var för en tid sedan iväg på en kurs i Kettelbellsträning. Detta lät hur spännande som helst och i söndags fick jag och Jonna (medelledare) möjligheten att bli instruerade av Emilia. Vet ni alla vad Kettelbells är? Det är järnklot med ett handtag på som finns i alla möjliga olika tyngder. Grunden i så gott som all träning med dessa är sving från höften. Det ser jätte lätt ut och det är ju grymt inne. Positiv som man är så tänkte både jag och Jonna att detta kommer vi att klara galant...


Hmm, riktigt så blev det kanske inte. Uppvärmningen gick bra  (då hade vi inga kb:s att ta hänsyn till). Svårigheterna började när vi skulle börja öva på svingnen. Jag döpte snabbt om den till jucken för det är precis det man sysslar med. All kraft ska komma ifrån att man får till en ordentlig juckande rörelse med höften som gör att klotet åker upp. Det är inte tillåtet att ta i med armmusklerna! 


Efter ett tag tyckte vi dock att vi fått kläm på denna rörelse även om Emilia lite försynt påpekade att det kanske inte var fel om vi även andades någon gång under rörelsen. (Petitesser).  Nu var det i alla fall dags att vidareutveckla rörelserna med att få upp klotet till högre positioner såsom till bröstet och även ända upp till ovanför huvudet med rak arm. Jag säger bara aj aj aj. Plötsligt var det helt hopplöst att få till svingen samtligt som klotet skulle gå nära kroppen och man inte skulle använda armstyrka. Det rackarns klotet slog emot underarmarna gång på gång på gång då man inte fick till den rätta knycken. Så plötsligt fick man till det och det kändes så lätt och så rätt. Man svävande på små moln för att sedan till nästa sving snabbt åka ner från molnet när man åter fick en kraftig smäll på underarmen. Samtidigt var det gött att få en riktig utmaning och känna att detta kommer man kunna utveckla.


Så, så här två dagar efter, gör blåmärkena på underarmarna en påmind om ett roligt och utmanande pass och man blir sugen på att göra det igen. Är man knäpp så är man.

Heja oss!

 Måste bara berätta om hur fantastiskt det var på Melodifestivalsjympan. Det var fullt med folk både i Höör och i Hörby. Stämningen var på topp och som min man uttryckte det så var det, det bästa Friskispass han varit på. Alla ledare gav järnet både utstyrelsemässigt och jympamässigt. I dessa lägen är jag extra stolt över att tillhöra den härlig förening! Inte blev dagen sämre av att mitt bidrag med Danny vann både i Hörby och i Höör. (Den lysande juldekorationen på jackan gjorde nog sitt till :-)). Bilder på hela tillställning kommer inom kort finnas på vår Facebooksida. Så gå in och titta där.

Melodifestivaljympa

Om drygt ett dygn är det dags för finalen för Melodifestivalen och detta är ju så klart spännande. Det som dock är ännu mer spännande är att vi (Friskis&Svettis Höör/Hörby) innan på dagen har melodifestivaljympa. 10.30 i Hörby och 16.00 i Höör. Här kommer olika ledare gestalta finalbidragen, samt några andra låtar som inte gått vidare, på kreativa sätt. Missa inte detta. Detta kommer garanterat vara ett träningspass utöver det vanliga.

Vårtecken

Igår var det dags att låta cykeln få se vårens strålar. Det känns verkligen som vår när man kan hoppa upp på cykeln och trampa iväg istället för att sitta inne i ett rått garage. Då förkylningen vägrar släppa taget om mig blev rundan varken särskilt lång eller hård, men jag var ute och jag njöt i fulla drag.