Tid för träning

Jag vill ge en eloge för alla de som lyckas få till sin träning trots att de är ensamstående/har en partner som är mycket bortrest. Ni är fantastiska!


Förra veckan var min man i Stockholm hela veckan på utbildning. Detta innebar att jag fick hela ansvaret för att mina änglar skulle komma upp, komma till skolan bli hämtade, bli skjutsade till alla olika aktiviteter samt att de fick i sig mat, fick godnattsaga och komma i säng. Efter alla dessa bestyr hade jag varken  någon tid eller ork till att träna. Det var mest förberedelser till nästa dags samt sänggång som gällde.


Denna vecka är min man åter hemma så ny tänker jag att det ska bli en ny härlig träningsvecka. Imorgon har jag bestämt med den kompis att vi ska ta ett simpass ihop. Hon är betydligt mer van vid simning än vad jag är så det ska bli en kul utmaning. 

Snö+cykling=sant

Både träningen i förrgår och i går gick i cyklingens tecken. Den som har hängt med i vädret de senaste dagarna kan med detta påstående bli lite skeptisk (med all rätta) men det är faktiskt dagens sanning.

Jag råkade nämligen häromveckan nämna för min mycket cykelintresserade make att jag kanske skulle testa det han gör. Vilket är att sitta på sin cykel ute i garaget och trampa för glatta livet utan att komma en meter. Där finns nämligen en anordning (trainer) som man har satt bakhjulet i där man reglera motstånd och trampa sig riktigt svettig. Med tanke på hur fast min man är för detta borde jag ha vetat bättre än att fälla en sådan kommentar...

Någon dag senare berättar han nämligen stolt att han varit och köpt både ett specialdäck till min racer (som man bör ha) samt ett par nya cykelbyxor till mig. Av någon anledning tyckte han inte att mina drygt femton år gamla riktigt höll måttet längre. Du är underbar käre make!

Så kan det gå... Vi har dock en tv installerad framför cykeln så nu tänker jag mig bli uppdaterad om vad som skedde i Rom på Ceasars tid, då jag har som föresatsen att cykla ett avsnitt av serien Rome varje gång jag cyklar.Alla har vi våra sätt att hitta motivation.

Tung träning

Sedan någon vecka tillbaka är det tung träning som gäller i gymmet. Detta ska jag hålla på med under senvintern för att sedan när våren närmar sig gå över på mer uthållighetsbetonad träning. Vad innebär då tung träning och varför ska man göra det? 


Jo, den tunga träningen går till på följande sätt, att jag kör tre set med bara sex repetitioner i varje set. Detta innebär att det är snorigt tungt från början till slut och i emellanåt känner jag mig som världens bodybuildare. 


Den senaste forskningen visar att det finns tre intervall som man kan träna inom när det gäller styrketräning. I grova drag innebär det att man i den första intervallen, som jag gör just nu, kör med få repetitioner men riktigt tungt. I detta intervall gör man de muskelfibrer man har starkare men man bygger inte fler fibrer (alltså man blir inte större). Nästa intervall är när man kör mellan 8-12 rep i varje set. Här bygger man muskelmassa. I den sista intervallen kör man många repetitioner och då tränar man främst uthålligheten i muskeln. 


Bara för att jag nu skrivit så mycket om styrketräning ska jag nu ta mig ner till badet och simma... men imorgon blir det gymmet igen. Vi kanske ses där?!

Nu börjar passen sitta

Det är häftigt att vara verksamhetsledare för Friskis&Svettis Höör/Hörby och det är extra häftigt så här i början av terminen.

Det är massor med folk i lokalen och här är även fullt med ledare som tränar på sina nya pass och det känns som om de flesta börjar sitta nu. Musik och rörelser till passen gör varje ledare själv och jag vet av egen erfarenhet att det ligger många många timmar bakom varje pass och det är härligt med alla dessa engagerade människor som lägger ner sin själ i detta! Så kom och upplev alla vårens nya "moves" tillsammans med oss.

Nytt år - nytt liv?

Då var man tillbaka till verkligheten efter en härlig julledighet som bestått av mycket umgänge, mat, dryck och faktiskt en hel del träning. Största delen av ledigheten har jag och min familj befunnit oss i Smålands djupa skogar. Detta brukar vara ett mycket snösäkert ställe vid juletider men i år fick vi på vår höjd se lite rimfrost någon tidig morgon annars var det mest lera... De efterlängtade längdskidsturerna fick därför förbli en längtan och istället fick vi hitta på alternativa rörelseformer. Så det har blivit allt från skivstång till simning och löpning. En och annan timmes (läs många) konstruktion av mitt första seniorpass har också hunnits med. 


Den träning som jag speciellt kommer att minnas från denna jul är dock en tabataträning på annandagen. Vi har precis kommit till stugan, klockan är lite över tolv. Min bror med familj anländer samtidigt som oss. Min kära mor har varit i stugan sedan kvällen innan så det är varmt och skönt och hon har börjat sätta fram den STORA jullunchen med tillhörande snaps. En vanlig familj hade kanske nöjt sig med detta, men inte min familj. Det börjar genast pratas om hur vi ska få in träningen en dag som denna. Vi inser snabbt att efter lunch kommer det nog inte att kännas så lockande. Så då återstår tiden innan lunch. Mamma påpekar att lunchen är planerad till klockan ett. Vi försöker förhandla oss till att den ska senareläggas men efter ett samtal med min syster, som då är på väg till stugan, är det uppenbart att detta inte är en bra idé. Hon deklarerar nämligen att hela hennes familj redan är ombytta för lunchen och att de är mycket hungriga. Då klockan nu hunnit bli tjugo i ett är tiden med ens mycket knapp. Så vad gör man? Jo, jag kommer att tänka på Detlefs utmärkta tabatas. Alla springer och byter om och några få minuter senare står det så fem träningsklädda vuxna i köket redo att köra. Tre tabatas hinner vi med (situps, armhävningar samt knäböj). Efter dessa tolv minuters minst sagt intensiva träning kunde vi sedan med ro i våra hjärtan ta oss an julbordet. Låter det lite stört? Jag håller med men är det något jag vill ändra på? Nä, jag tror att jag vill fortsätta vara lite konstig...