onsdag 14 mars 2012

Aj, mina arma underarmar!


Emilia, som är skivstångs och cirkelfysledare hos oss, var för en tid sedan iväg på en kurs i Kettelbellsträning. Detta lät hur spännande som helst och i söndags fick jag och Jonna (medelledare) möjligheten att bli instruerade av Emilia. Vet ni alla vad Kettelbells är? Det är järnklot med ett handtag på som finns i alla möjliga olika tyngder. Grunden i så gott som all träning med dessa är sving från höften. Det ser jätte lätt ut och det är ju grymt inne. Positiv som man är så tänkte både jag och Jonna att detta kommer vi att klara galant...


Hmm, riktigt så blev det kanske inte. Uppvärmningen gick bra  (då hade vi inga kb:s att ta hänsyn till). Svårigheterna började när vi skulle börja öva på svingnen. Jag döpte snabbt om den till jucken för det är precis det man sysslar med. All kraft ska komma ifrån att man får till en ordentlig juckande rörelse med höften som gör att klotet åker upp. Det är inte tillåtet att ta i med armmusklerna! 


Efter ett tag tyckte vi dock att vi fått kläm på denna rörelse även om Emilia lite försynt påpekade att det kanske inte var fel om vi även andades någon gång under rörelsen. (Petitesser).  Nu var det i alla fall dags att vidareutveckla rörelserna med att få upp klotet till högre positioner såsom till bröstet och även ända upp till ovanför huvudet med rak arm. Jag säger bara aj aj aj. Plötsligt var det helt hopplöst att få till svingen samtligt som klotet skulle gå nära kroppen och man inte skulle använda armstyrka. Det rackarns klotet slog emot underarmarna gång på gång på gång då man inte fick till den rätta knycken. Så plötsligt fick man till det och det kändes så lätt och så rätt. Man svävande på små moln för att sedan till nästa sving snabbt åka ner från molnet när man åter fick en kraftig smäll på underarmen. Samtidigt var det gött att få en riktig utmaning och känna att detta kommer man kunna utveckla.


Så, så här två dagar efter, gör blåmärkena på underarmarna en påmind om ett roligt och utmanande pass och man blir sugen på att göra det igen. Är man knäpp så är man.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar