Jag har nu sedan i höstas tränat och strävat efter de mål som jag satte upp tillsammans med Detlef. Det har varit roligt, tufft, besvärligt, svettigt men framför allt väldigt lärorikt. Jag har aldrig tidigare satt upp några så konkreta mål i vad min träning ska mynna ut i. Under dessa månader har jag genom träning blivit bättre både på att springa, cykla och simma. Jag har även lärt mig en hel del om mig själv både min kropp och mitt psyke fungerar. Och jag måste ge Detlef rätt, man orkar alltid mer än man tror.
Vad är det då jag har lärt mig?
Om vi börjar med det rent fysiska så klarar jag nu av att:
- hålla ett högre lägsta tempo under min löpturer (även om jag nog aldrig kommer att bli någon sådan där löpare där det ser ut som om man nästan inte rör marken) och endera dagen kommer jag komma under 50 minuter på milen...
- simma 1500 meter frisim i ett sträck utan att bryta av med bröstsim. när jag började så kunde jag inte simma mer än 200 meter i ett sträck
- cykla, visst kunde jag cykla innan också men inte racer. Första gångerna som jag satte mig på min racercykel var jag livrädd. Det var smala däck, smalt styre och då cykeln nästan inte väger något så var den betydligt mer vindkänslig än vad jag var van vid. Min axlar var uppe över öronen och det såg nog inte helt avslappnat ut. Dessutom fick mina nedre delar verkligen känna på ordet mörbultad. Nu ser jag fram emot nästa cykelpass redan innan jag gått av cykeln och jag kan till och med släppa styret utan att fördubbla pulsen (med en hand då - två känns som att utmana ödet lite väl).
Och om mig själv då? Jo att jag, precis som jag skrev innan, klarar mer än vad jag tror. Bara grejen med att underkasta sig ett strikt löpschema och hålla sig till det, även de gånger då lusten tryter. Detta är något som jag haft otroligt svårt för men denna gången lyckades jag. Jag har dessutom alltid själv sett mig som den ultimata sprintern. Träningen ska vara hård och kort. Med triathlon höll jag på i över tre timmar och kunde faktiskt njuta av hela tiden. Jag har även lärt mig att jag inte längre är helt ung och odödlig utan att jag måste se till att lyssna på min kropp som irriterande nog har en tendens till att gå i sönder.
Detlef har också lärt mig det nyttiga i att alternera träningen både i intensitet och i typ. På det sättet utmanar man kroppen på olika sätt, behåller motivationen och minskar skaderisken. Han har också fått mig att förstå hur viktigt det är att sätta upp mål för det man vill göra. Det behöver inte vara ett lopp eller en specifik prestation men något som man vill sträva efter och det måste vara något som man själv verkligen vill göra och utifrån sina egna förutsättningar. Med detta mål i sikte kommer man helt enkelt längre. Man orkar ge lite mer, kämpa lite mer. Att sedan dessutom ha en träningscoach som hejar på en är ett stort extra plus :-).
Så nu blir det för mig att hitta nya mål. För att vara ärlig så håller de redan på att formas i mitt huvud...
Tack Detlef och tack till alla er som läst min blogg och peppat mig under denna tid. Det har varit otroligt kul. Vi ses väl på Friskisgolvet?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar