Då var man tillbaka till verkligheten efter en härlig julledighet som bestått av mycket umgänge, mat, dryck och faktiskt en hel del träning. Största delen av ledigheten har jag och min familj befunnit oss i Smålands djupa skogar. Detta brukar vara ett mycket snösäkert ställe vid juletider men i år fick vi på vår höjd se lite rimfrost någon tidig morgon annars var det mest lera... De efterlängtade längdskidsturerna fick därför förbli en längtan och istället fick vi hitta på alternativa rörelseformer. Så det har blivit allt från skivstång till simning och löpning. En och annan timmes (läs många) konstruktion av mitt första seniorpass har också hunnits med.
Den träning som jag speciellt kommer att minnas från denna jul är dock en tabataträning på annandagen. Vi har precis kommit till stugan, klockan är lite över tolv. Min bror med familj anländer samtidigt som oss. Min kära mor har varit i stugan sedan kvällen innan så det är varmt och skönt och hon har börjat sätta fram den STORA jullunchen med tillhörande snaps. En vanlig familj hade kanske nöjt sig med detta, men inte min familj. Det börjar genast pratas om hur vi ska få in träningen en dag som denna. Vi inser snabbt att efter lunch kommer det nog inte att kännas så lockande. Så då återstår tiden innan lunch. Mamma påpekar att lunchen är planerad till klockan ett. Vi försöker förhandla oss till att den ska senareläggas men efter ett samtal med min syster, som då är på väg till stugan, är det uppenbart att detta inte är en bra idé. Hon deklarerar nämligen att hela hennes familj redan är ombytta för lunchen och att de är mycket hungriga. Då klockan nu hunnit bli tjugo i ett är tiden med ens mycket knapp. Så vad gör man? Jo, jag kommer att tänka på Detlefs utmärkta tabatas. Alla springer och byter om och några få minuter senare står det så fem träningsklädda vuxna i köket redo att köra. Tre tabatas hinner vi med (situps, armhävningar samt knäböj). Efter dessa tolv minuters minst sagt intensiva träning kunde vi sedan med ro i våra hjärtan ta oss an julbordet. Låter det lite stört? Jag håller med men är det något jag vill ändra på? Nä, jag tror att jag vill fortsätta vara lite konstig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar