Innan passet igår kände jag mig jätte stark men när passet drog igång märkte jag oroväckande snabbt att så nog inte var fallet (läs typ första styrkelåten). Det kändes som om jag lagt på dubbelt så mycket vikter än normalt och det blev verkligen till att ta i. När vi sedan satte igång med konditionsdelen så släppte det och kroppen kändes som min igen. Idag märker jag dock att det nog tyvärr är någosvikit (får man skriva så på sin blogg?)på gång i alla fall. Näsan rinner och omedvetet verkar det som om jag hela tiden drar mig till platser där jag antingen kan lägga eller sätta mig en stund.
Den cykeltur som jag hade tänkt mig har därför fått utgå och istället blev det en skogspromenad tillsammans med syster och barn. Och som ordspråket säger; inget ont som inte har något gott med sig. Med oss från skogen fick vi nämligen en hel kapushong (man tager vad man haver) full med trattkantareller. Så imorgon bli det svampsoppa. Vem vet den kanske blir den goda belöningen efter ett cykelpass. Positiv som jag är tänker jag mig nämligen att må bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar