I helgen slog insikten mig med full kraft. Det är inte så långt kvar till loppet i maj då jag ju har fått för mig att jag ska springa milen på under 50 minuter.Hur kunde jag vara så dum och sätta upp ett sådant mål? Känns väldigt långt borta just nu. På grund av knä och ryggproblem har löpningen legat så gott som helt nere så nu måste jag börja sätta fart och få kontroll på kroppen igen. Så nu har jag faktiskt tagit mig i kragen och beställt tid till en sjukgymnast som ska få kolla på mig. Jag har ju bara haft dessa problem i några år (rätt många om jag ska vara helt ärlig) så det kan vara dags.
Jag har också varit ute på nätet och hittat en löpprogram som enligt utsago mer eller mindre garanterar en tid under 50 minuter om man följer det. Så nu ska jag höra med Detlef vad han tycker om det hela. Låter tufft men bra! Ni vet ju hur det är. Hoppet är det sista som överger människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar